Många sjöar har drabbats av övergödning på grund av att näringsämnen har tillförts från avlopp och jordbruk. Detta resulterar i flera förändringar i ekosystemet så som algblomningar, ändrade fisksamhällen med en dominans av karpfisk (braxen, mört) och en avsaknad av undervattensvegetation. Många av sjöns biologiska, rekreativa och ekonomiska värden minskar eller försvinner då dessa sjöar är mindre inbjudande för bland annat fiske och bad.

Även om man gör insatser för att minska tillförseln av näringsämnen fortsätter många sjöar att vara i ett försämrat tillstånd. Detta beror ofta till stor del på grund av en hög biomassa av planktonätande och bottenlevande fisk, framför allt braxen och mört. Genom att reducera mängden planktonätande fisk blir vattnet klarare då mängden stora djurplankton ökar vilka i sin tur äter alger och på så sätt gör vattnet klarare. Bottenlevande fisk har ofta en stor effekt på vattenkvalitén då de rör upp bottensediment vilket frigör näringsämnen och re-suspenderar organiska och oorganiska ämnen & partiklar. När vattnet blir klarare kan undervattensvegetation komma tillbaka vilka i sin tur bidrar till att göra vattnet ännu klarare, samt gynnar rovfisk så som gädda och abborre.

För att få ett effektiv reduktionsfiske med bra resultat så krävs det att tillräckligt med fisk tas upp. Detta innebär ofta 200 kg/ha eller mer inom 2-3 år. Därför är det viktigt att resultat från reduktionsfisken redovisas som kg/ha och under hur lång tid det fiskats för att kunna göra en utvärdering av insatsen. Om inte tillräckligt med fisk fångas sker oftast mindre, gradvisa förbättringar i sjön och man måste fiska under en längre tid, ofta många år. 

För att bibehålla goda resultat och få fortsatta förbättringar behöver de flesta sjöarna även ett visst indre underhållsfiske beroende på faktorer som näringsbelastning, balans i fisksamhället, uttag av rovfisk o.s.v.